Saknad

Saknar dig mormor...

Jag saknar dig mer och mer för varje dag som går, ett liv utan dig verkar fortfarande vara en omöjlighet. Varför var det tvunget att hända, varför skulle just du behöva dö i förtid på ett så obehagligt sätt?
Jag hatar att du aldrig fick en chans, jag hatar att inga mediciner kunde hjälpa dig. Jag hatade att se dig bli svagare och svagare. Jag hatade varje minut av tiden du var tvungen att ligga där i den konstgjorde miljön. Jag hatar allt som hände dig.
Var det någon som verkligen förtjänade att leva så var det du.

Jag älskar dig, mormor...!




mormor
<3 Oslo i somras <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0